”Tornet mitt i världen, huset mitt i byn” Barösunds Ungdomsförening 100 år 1902-2002
Om Walhalla i Barösund som byggnad och samhällsfaktor
Leif Sundström 8.12.2001
Utan Walhalla och ungdomsföreningen hade Barösund som bysamhälle i en glesbygd inte haft den starka sammanhållande innebörd det har.
Kommunplaneringen borde ta fasta på denna historiska kärna och stöda återuppbyggandet av byasamhället i en modern utformning.
Ungdomsföreningens hus, Walhalla, har en historia som allmänt är den samma som för talrika liknande föreningshus i landet. Men byggnaden och dess historia rymmer också särdrag som är anmärkningsvärda och intressanta.Finland är ett föreningarnas land. Och inte bara det: vårt land är också ett föreningshusens land, vilket internationellt set är exceptionellt och beskriver centrala drag i vår samhällshistoria. Föreningarnas historia har i sin början av 1800-talet då det förutom ungdomsföreningar också grundades lantmannagillen, frivilliga brandkårer, väckelse- och nykterhetsrörelsernas föreningar samt arbetarföreningar. Ungdomsföreningsverksamheten kan räknas ha startat i Österbotten år 1882 på finskt håll och på svenskt håll sex år senare på initiativ av Johannes Klockars i Malax.Bakgrunden till att de av olika befolkningsgrupper grundade föreningarna i allmänhet ville ha egna hus kan förklaras i enlighet med Osmo Havuaho (”Työväentalo Suomessa”, 1982) så, att de egentligen är ett konkret bevis på nationens då rådande inre splittring och skarpa klassmotsättningar. De belyses också av att de på flera håll förekom öppet motstånd mot främst arbetarrörelsens husbyggen. Befolkningsgrupperna byggde sig egna föreningshus ty gemensamma husprojekt gick inte att förverkliga. Husbyggena var betydande politiska aktioner.En naturlig förklaring på lokal nivå till byggandet av föreningshus var att föreningsverksamheten krävde större utrymmen än vad de enskilda hushållen kunde erbjuda. Sammankomster och annan föreningsverksamhet försökte man till en början hålla i hemmen men mycket snart insåg man att föreningen behövde ett eget hus. Så ock i Barösund
Väl valt läge
När man inom Barösunds ungdomsförening åren 1905-1906 gick in för att skaffa tomt för ett eget hus diskuterades placeringen utgående från olika markerbjudanden. Man stannade för den centrala plats föreningshuset har idag. Det var lyckosamt, ty i allmänhet var det inte alltid mögligt att komma över centralt belägna tomter. Alltid var man inte heller så uppmärksam som i Barösund på att ett föreningshus bör ha ett centralt läge för att lätt kunna nås och för att kunna befästa dess ställning som en viktig institution i byns liv. Ritningarna till Walhalla har uppgjorts av arkitekt Runar Eklund. Också detta är exceptionellt. Det vanliga var att lokala byggmästare och timmermän stod för planeringen av husen. Utan att alls förringa de sistnämndas förmåga och insatser, kan man anse att Barösundsborna med sitt arkitektval visade en särskild förståelse för kvalitet och bestående byggnadsvärden.Walhalla, som stod färdigt och invigdes år 1912, har planerats för föreningsverksamhet, vilket är värt att notera. På annat håll- särskilt gäller det arbetarföreningarna- löste man ofta utrymmesproblemen genom att köpa eller hyra färdigt uppförda hus, som kunde flyttas, ändras och byggas till. Så var t.ex. delvis fallet med Degerby och Solberg arbetarföreningars husprojekt i Ingå.
Walhalla- Barösunds centrum
Walhalla anger idag tillsammans med sina grannar butiken, båthamnen och torghandeln den absoluta centrumpunkten för Barösundsbebyggelsen. Med tanke på dagens trafikförbindelser kunde man tänka sig att bycentret snarare skulle befinna sig på Barölandet men då frånser man, att förbindelserna vid förra sekelskiftet bestämdes av sjövägarna.En central placering av föreningshuset var alltså viktigt. Bebyggelsen på landsbygden och i synnerhet i skärgården är oftast mycket gles. Ett föreningshus gör inte bebyggelsen mer sammanhängande. ;en föreningsverksamheten, som hade föreningshuset som bas, kom att visa sig ha en starkt samhällsbildande betydelse i socialt hänseende. Det är svårt att föreställa sig att Barösund som byasamhälle skulle ha den starka sammanhållande innebörd den har ifall Walhalla inte hade byggts.
Inbäddat i naturomgivningen
Walhalla ligger inbäddat i naturomgivningen med en skogbevuxen hög sluttning som fond. Husets skuddade läge, indraget en bit från strandlinjen, överensstämmer med den traditionella placeringen av bostadshusen i skärgården. Däri finns också en samstämdhet med nationalromantiken, som vid den tiden var den förhärskande byggnads- och konststilen. Nationalromantiken sökte en ”organisk” anslutning till naturen. Byggnadernas utformning och läge kunde utgöra betoningar i landskapet men de tilläts inte dominera landskapsbilden. Walhallas goda läge, vilket barösundarna hade en nedärvd kunskap om riktig byggnadsplacering – landskapsmässigt, ekologiskt och med avseende på samhällsbildningen. Arkitekt, Runar Eklunds skapelse är tilltalande, funktionell och stilhistoriskt intressant. Arkitekturen lånar drag från olika källor. Anknytningen till det traditionella allmogebyggandet är uppenbar (gavelpartiernas proportioner, fönsteröppningarna i relation till fasadytorna, åstaken och taklutningarna). Dessa drag förstärks senare när huset fick yttre brädfodring och målades rött med vita knutar (1925). Husets arkitektur är helt i överensstämmelse med nationalromantikernas oftast mycket varierande och välavvägda volymbildningar. Byggnaden kan se som helhet bestående av fyra huvudelement, vilka var för sig utifrån betraktat beskriver vilken funktion de fyller (stor sal med scen, serverings- och köksavdelning, ingångsparti samt trapphustorn). I dessa avseenden var nationalromantiken en föregångare till funktionalismen som gjorde sitt intrång på 1920-talet. Också fönsterinramningar och fönsterindelning har nationalromantiska drag, om också mycket återhållsamt. Byggnadens komposition påminner därtill om de semestervillor som under början av senaste sekel fram till 1930-talet uppfördes i skärgården och vid insjöar. Med sina ursprungligen robusta stockväggar och bara, timrade fogknutar kan huset i tiden t.o.m. ha fört tankarna till karelsk byggnadstradition.
En harmonisk byggnad
Mångfalden stilelement har skickligt sammanförts till en harmoniskt utformad byggnad. Det mest tilltalande perspektivet på byggnaden får man från öster och norr, dvs. ingångs- och sjösidan, vilket bekräftas av bevarade fotografier. Men dess sidor av huset är också de mest dolda sett från ankomstvägen. Ingång och festsal ligger av nödvändighet på motsatta sidor av huset. Arkitekten har valt att vända festsalen mot väster och eftermiddags- och kvällsljuset. Då festsalen oftast används under dessa senare tider av dygnet är det lätt att instämma i arkitektens val. Torndelen är förlagd till sjösidan av huset, från vilket håll den tillåts skymta fram utan att vara påträngande. Förmodligen har arkitekten dock tänkt sig en tydligare bild av huset sett från sjösidan men effekten av husets mest intressanta och representativa fasad har uteblivit då bybutiken, som tillkom senare, så gott som helt täcker föreningshuset. Utan närmare kännedom om föreningsverksamhetens anpassning till byggnaden kan man anta att den rediga rumsdispositionen väl har svarat mot varierande verksamhetsbehov. Möjligen kunde huset ytterligare ha rymt några mindre rum för små sammankomster, grupparbeten, hobbybetonad verksamhet o.dyl.
Starkt samlande kraft
Till följd av den allmänna samhällsutvecklingen, som bl.a. inneburit en fortgående utflyttning från landsbygden och skärgården, har föreningsverksamheten på många håll minskat näst intill totalt upphörande. Skötseln av föreningshuset har med tiden blivit den centrala uppgiften i verksamheten också i Barösund. De ekonomiska problemen och ordnandet av den praktiska skötseln och underhållet av fastigheten kräver en stark, socialt samlande kraft, som -. där den finns – håller föreningen vid liv. På många håll har dock dessa uppgifter blivit så betungande att underhåll m.fl. åtgärder försummats. De rika och viktiga fastighetsbestånd som föreningshusen utgör är i dagens läge hotat. Genom uthyrning av lokaliteter för olika utomstående evenemang och regelbundna verksamheter har man i allmänhet klarat ekonomin. Betydelsefullt har därtill varit statens bidrag sedan 1978 till upprustning av fastigheterna.
Annan livsstil, nytt hopp
I den mån en uppvärdering av landsbygden som boende- och arbetsmiljö kommer att ske. bl.a. till följd av förbättrade möjligheter till distansarbete, och i den mån levnadssättet kommer att förändras från enskilt tv-tittande och nätsurfing till förmån för ett växande behov av socialt umgänge och gemensamma kultur och rekreationsaktiviteter, kan man vänta sig en aktivare och mångsidigare föreningsverksamhet och till följd därav en ökad användning och en stärkt ekonomi för föreningshusen. Detta är en förhoppning såväl för Wallhalla som för beståndet av föreningshus i landet i övrigt.Det centrala läge i bysamhället Wallhalla liksom månget annat föreningshus har borde uppmärksammas i den kommunala planläggningsverksamheten så att den nya bebyggelse som reserveras för landsbygden mer betonat än hittills skulle styras till den gamla bykärnan och dess närmaste omgivningar. Därmed kunde en historisk samhällskärna få nytt liv och bysamhället återuppstå i ny och modernt fungerande utformning. I en sådan förverkligad situation har Wallhalla m.fl. föreningshus en central roll i samhällsbyggandet, vilket de otvivelaktigt värdigt skulle fylla.
